19 oktober 1988

Om Gemenskapen skall kunna uppfylla sitt åtagande att skapa den inre marknaden före 1992 genom social och ekonomisk integration, måste det ägnas speciell uppmärksamhet åt arbetstagarnas fria rörlighet över gränserna.

Denna fria rörlighet, en av grundpelarna för hela initiativet, skall uppnås genom att man lägger fast gemensamma principer för yrkesutbildning, som skall tjäna som utgångspunkt för nationella utbildningsprogram som är erkända på EG-nivå.

Detaljhandeln är en betydande arbetsgivare inom Gemenskapen, och sysselsätter omkring 11% av den totala arbetskraften.

Arbetsgivare och arbetstagare inom detaljhandeln har därför i och med lanseringen av vitboken under 1985 (COM (85) 310 slutlig), tagit upp frågan om utbildningsbehov inom sin sektor, som är en vital del av det bredare verksamhetsområdet distribution, som omfattar 70% av all handel i den inre marknaden.

Efter diskussioner i gemensamma arbetsgrupper under Europakommissionens ordförandeskap stod det klart att medan vissa länder hade skapat system för yrkesutbildning, så hade andra länder inga nämnvärda system alls, och sökte efter ledning hos sina EG-partners. Dessutom rådde det en allmän enighet om att det behövdes en del omstrukturering och omorganisering även av existerande system för att de skulle kunna fylla detaljhandelns behov i det framtida Europa.

Arbetsgruppen undersökte hur den Europeiska Gemenskapen skulle kunna bidra till att minska obalansen i utbildningen och verka för en harmonisering av kriterierna för yrkesutbildningen i alla medlemsstater.

Efter detaljerade diskussioner inom arbetsgruppen kunde EURO-FIET (Regional europeisk organisation för Internationalen för Handels- och Kontorsanställda samt Privatanställda) och EuroCommerce (före 1993 CECD Europeiska Federationen för Detaljhandeln) enas om att:

- yrkesutbildning behövs före och under hela arbetslivet;

- yrkesutbildning borde vara tillgänglig för alla som arbetar, eller önskar arbeta

inom detaljhandeln, liksom vidareutbildning alltid borde vara tillgänglig för både deltids- och heltidsanställda;

- yrkesutbildning bör omfattas av den nationella lagstiftningen och/eller

kollektivavtal mellan arbetsgivare och fackföreningar, i enlighet med praxis i landet;

- speciell uppmärksamhet bör ägnas åt ungdomar och missgynnade grupper;

- speciell uppmärksamhet bör ägnas åt att hålla kvar kvinnor som arbetar hel-

eller deltid inom detaljhandeln, och åt deras befodringsmöjligheter;

- yrkesutbildning borde ingå i en socialpolitik som man gemensamt kommit

överens om, och ses som en investering och som en prioritet för Gemenskapens detaljhandelsföretags sysselsättningspolitik.

Med tanke på dessa punkter som det rådde en allmän enighet om fortsatte arbetsgruppen med att göra följande rekommendationer:

Miniminormer för yrkesutbildningen bör skapas på europeisk nivå, och borga för att de anställda har en tillräcklig nivå och bredd i sina kvalifikationer för att de skall kunna uppfylla yrkeskraven och anpassa sig till kommande förändringar i sina arbetsliv. Tvärvetenskapliga studieprogram bör läggas upp, som tar hänsyn till kraven som arbetets organisering, produktförändringar och användningen av nya teknologier innebär.

Sådana program bör fastställas under samråd och samstämmighet med de sociala partners. De bör minst omfatta:

- en tillfredsställande grundutbildning som de offentliga myndigheterna erbjuder i skolan;

- en allmän ekonomisk utbildning som omfattar:

- utbildning i social kommunikation,

- en utbildning i distributionsekonomi, detaljhandelns roll iekonomin och i företagets struktur,

- utbildning i industriella relationer och i arbetslagstiftningingen i landet

som utbildningen ges i,

- utbildning i nya teknologiers funktion och användning, i synnerhet de

som används i detaljhandeln,

- utbildning i arbetarskyddslagstiftning och i säkerhet,

- praktisk utbildning i utvalda produktgrupper och i deras betydelse för

miljön,

- utbildning i marknadsföring, försäljning och kundtjänst, inköp och lager,

- utbildning i bokföring,

- utbildning i åtminstone ett gemenskapsspråk förutom lärlingens

modersmål.

Den tid som utbildningen tar och hur den läggs upp kommer att förbli de nationella institutionernas och/eller myndigheternas ansvar.

Förslaget (paragraf 90) om att skapa ett europeiskt yrkesutbildningskort i vitboken om den inre marknadens genomförande bör genomföras för denna sektor. Kortet bör vara officiellt erkänt av Gemenskapen, och signerat av EuroCommerce och EURO-FIET.

Europakommissionen kommer att ge ett officiellt erkännande åt utbildningsprogram efter att en nationell institution och/eller en facklig organisation och/eller en arbetsgivareförening och/eller en nationell myndighet gör en officiell ansökan om detta.

Europakommissionen kommer att borga för att ett sådant erkännande endast kommer att ges i enlighet med principerna som beskrivits i detta memorandum. EuroCommerce och EURO-FIET står till Kommissionens förfogande för att bidra med experthjälp av representanter för arbetsgivare och fackföreningar för att uppnå detta mål.

Kommissionen uppmanas att bidra med ett stöd, så att båda parter kan upprätthålla en dialog som borgar för att principerna i detta memorandum hålls aktuella och anpassas till ändrade förutsättningar i detaljhandelssektorn.

Innehavare av yrkesutbildningskortet bör anses ha genomgått ett godkänt yrkesutbildningsprogram som syftar till anställning i medlemsstaternas detaljhandelssektor.

Den Europeiska Gemenskapen bör göra yrkesutbildning för detaljhandeln till en av sina prioriteringar för Gemenskapens olika fonder och bör verka för att nationella regeringar deltar i finansieringen av yrkesutbildningsprogram.

EuroCommerce och EURO-FIET anhåller om att Kommissionen verkar för att principerna som utvecklats i detta memorandum genomförs.